This site uses cookies. By continuing, your consent is assumed. Learn more

112.7fm shares

It s was rude to be late

opinion

The Wailers är namnet på en rad konstellationer av musikartister i Kingston på Jamaica från en vokalistgrupp kompad av inspelningsstudiornas "studioband" till en reggaegrupp med fasta medlemmar på instrument och sång mellan och Bob Marley ingick i alla dessa uppsättningar fram till sin död i cancervarefter hans kompband, under namnet The Wailers Bandfortsatte att ge konserter och spela in några album, det sista studioalbumet årdet sista livealbumet Gruppen The Wailing Wailerssnart enbart "The Wailers" var således på talet en sånggrupp som behövde musiker för att spela in eller framföra sina låtar, och musikstilen kallades skafrån rocksteady.

Ingen förutom It s was rude to be late andre gigant — Peter Tosh gitarr — kunde spela något instrument särskilt bra.

The Wailers har spelat in en mycket stor mängd av låtar och nya versioner av låtar i och med att den jamaicanska populärmusiken utvecklades. Många av låtarna är versioner med annan lyrik eller annan musikstil skalåtar har blivit reggaelåtaroch under åren - hos den genialiske musikproducenten Lee "Scratch" Perry spelades över låtar in, även om få släpptes på album vid den tidpunkten.

I och med detta fick reggaen internationell spridning, och mängder av jamaicanska artister lanserades i The Wailers kölvatten. Färre än 10 av dessa nådde marknaden utanför Jamaica. Vokalistgruppen The Wailing Wailers var verksam cirka och under den jamaicanska ska-eran.

Gruppen levde under talet upp till sitt namn, eftersom det som utmärkte både förstesångarens som oftast var Robert Marley sång och harmonierna var just wailande. Medlemmarna i talets sånggrupp The Wailers var:. De två kvinnor som från oftast användes som körtjejer när The Wailers spelade in var Bobs blivande It s was rude to be late Rita Anderson och Marlene Gifford båda från tjejgruppen Soulettes.

De unga tonåringarna It s was rude to be late som alla bodde i slummen i Trenchtown — tränades och fick lära sig harmoniteknik och stämmor av den några år äldre musikern och sångaren Joe Higgs - hemma i dennes kök.

Bob Marley var den enda av ungdomarna som hade fått sin musik inspelad tidigare: Han var också den som skrev flest låtar och hade vunnit några amatörtävlingar som anordnades av de mobila gathörnsdiskotek som kallades sound systems. Dodd som hade startat Studio One Dodd såg någorlunda nöjd ut. Bunny bad då Bob att han skulle sjunga låten Simmer Down [ 4 ][ 5 ] som Bob hunnit tröttna på efter att ha sjungit den så ofta.

Innan Bob hunnit protestera hade Peter börjat spela på sin akustiska gitarr och gruppen hade börjat köra, så Bob hade inget annat val än att börja sjunga. Han hade knappt hunnit till första refrängen innan en lycklig Dodd hejdade dem och bad dem komma tillbaka tidigt nästa morgon. Singeln, med "I Don't Need Låten var som alla andra i Jamaica på den tiden inspelad på ett enda band sångaren och musikerna spelades in samtidigt och tillgången till högkvalitativa inspelningsband var usel på Jamaica.

Dessutom kunde en inspelningsstudio kunde vara så dåligt isolerad att man på vissa talslåtar kan höra en motorcykel köra förbi.

Lyssna på , UNDERVATTENSBÅT och...

Dodd tillät dock av någon marknadsföringsanledning radion spela enbart "I Don't Need Your Love" under en månad. Därefter, när, radion spelat "Simmer Down" i två veckor och den fortfarande var den populäraste låten vid sound system-danserna, pressade och sålde Dodd Simmerdown låg etta i Jamaica fram till februari Tonåringarna anställdes av Dodd och fick veckolön mot att de med jämna mellanrum skrev nya låtar och uppträdde.

Dodd gav dem även uppgiften att lyssna in sig på etablerade amerikanska grupper och gav dem album med bl. På baksidan av Studio ones gårdsplan stod en rostig lastbil uppallad på två cementblock. Här brukade The Wailers sitta och komponera, skriva låttexter och öva dag ut och dag in i den obeskrivliga hettan.

Dags för ett stökigare spår...

Låtarna brukade vanligen spelas in sent på kvällarna och ungdomarna sov därför över i ett gårdsrum där de byggt sig provisoriska sängar genom att sätta plankor sågbockar. De uppträdde ofta, kortklippta och klädda i glänsande kostymer, och då gjorde de även covers på amerikanska soullåtartraditionella mentolåtargospelsjulpsalmer och till och med några Bob Dylan-låtar.

Stora hitar för Wailers var bl. Beverly Kelso lämnade gruppen under hösten Bob "It s was rude to be late" gifte It s was rude to be late med Rita Anderson i början av och på festen spelades den nya ska-singeln Put It On om och om igen, en låt som Marley och även Bunny Wailer senare spelade in flera reggaeversioner av.

Marley lämnade därefter Jamaica för att arbeta i USA under åtta månader för att få pengar till inspelningsutrustning eller en skivbutik.

Peter och Bunny rekryterade Constantine "Dream" Walker och fick under året flera stora hits, bl. I november återvände Marley till Jamaica efter nio månader i USA, där han arbetat så mycket han förmådde, bl a på Chryslers bilindustri i Delaware, som diskare på flera restauranger, som nattvakt, m.

Han, Neville och Peter var minst sagt missnöjda med den lilla veckolön de fick av Dodd — så liten att de vanligen tvingades äta lunch och middag på de soppkök kyrkorna drev i slummen.

Ofta, men inte alltid, var det den som skrivit låten som fick vara ledsångare medan de andra körade bakom. Det bör också påpekas att det — tvärtom vad som ofta påstås — Wailers inte var något toppband på Jamaica efter ska-erans slut och fram till deras genombrott som reggaemusiker en bit in på talet.

Särskilt dåligt gick det när de försökte klara allt själva: De klarade inte av den del som innebar att sköta ett företag. Den mycket ofullständiga listan här under visar vilka förutom Marley som It s was rude to be late åren - fram tills samarbetet med Lee "Scratch" Perry inleddes som skrev respektive låt eller gjorde en coverversion av en befintlig låt: Beverly Kelso var förstasångare på bl.

Att gruppen under It s was rude to be late period lade in " rudeboys " i sitt namn och gjorde låtar som hette "Rude Boy Ska" hade att göra med den slags "gangsterpopulärkultur" som började framträda i mitten av talet och som även styrde lyssnarnas preferenser avseende låttitlar och lyrik under ett par år. En "rude boy" uppfattades ursprungligen som en beväpnad ligist som fruktades av överheten men hyllades av folket i slummen. De senaste singlarna efterfrågades i så stor utsträckning att en rad nya skivbutiker öppnades, och Det fanns ett äkta gangsterliv i Kingstons innerstad och antalet vapen och dödsskjutningar ökade markant i slutet av talet och början av talet, men musikartisterna gav sig inte in i detta bokstavligt.

I stället kunde de agera tuffa rude boys när de uppträdde eller ses med pistolattrapper i händerna på omslagen till sina LP-album — något som många av artisterna ångrade några år senare när rastafaritron, som kraftigt fördömer mord och våld "afrikaner" emellan, spred sig till allt fler reggaeartister. Sommaren gjorde The Wailers sin sista inspelning för Dodd.

Marley, Tosh och Livingston hade varit anställda av Dodd och fått tre pund var i veckan, oavsett om "It s was rude to be late" spelade in några låtar eller inte, och oberoende av om en låt blev en hit eller inte. Marley var i Delaware i USA mellan april och oktoberdär han bodde hos sin mor som gift om sig och arbetade på en närbelägen chryslerfabrik och sparade allt han kunde för att ha råd att fortsätta sin musikkarriär i Jamaica.

Med Marleys pengar, vissa royaltyersättningar från Dodd och pengar som Tosh och Livingston hade tjänat ihop genom några framgångsrika singlar på andra märken än Dodds Strudio One, startade de tre skivmärket Wail'N Soul'M. Detta innebar att de fortsatte att skriva låtar, men spelade in dem var de ville och pressade så många singlar som de trodde att de kunde sälja. De distribuerade singlarna med cykel ut till Kingstons skivaffärer. De lyckades sälja så många som För pengarna kunde de öppna en egen skivaffär.

När Marley kom tillbaka från USA i oktober had mycket förändrats. Den 21 april hade Etiopiens kejsare Haile Selassie anlänt till Jamaica för ett statsbesök. Det var första gången så många rastafarianer samlats på en plats, och många av de yngre jamaicanerna kom att betrakta dessa dittills marginaliserade och hånade "dreads" med respekt.

Detta fick henne omedelbart att konvertera från kristendomen till rastafaritron, och snart hade även vänner och bekanta som Marcia Griffiths, Peter Tosh och Bunny Wailer också omvänt sig. I stället var det en långsammare musikstil med ett extra taktslag som gällde — rocksteady.

Bob, Peter och Bunny fann snart en rastafarilärare i trumslagaren och rastafariäldsten Mortimo Planno - Låtar som med budskapet att Haile Selassie var Gud eller sånger som var starkt kritiska mot samhället skulle aldrig tillåtas att It s was rude to be late i Jamaicansk radio, resonerade Dodd. År började rocksteadyn utvecklas till reggae. Även Peter Tosh hade problem med polisen. Han fick ett kortare fängelsestraff för att ha deltagit i Walter Rodney-upploppet.

Senare fängslades han igen för att ha demonstrerat mot Ian Smiths rasistiska regering i Rhodesia. De skrev en kort tid därefter ett kontrakt som innebar att man skulle försöka lansera Wailers musik i USA. The Wailers exklusive Bunny Livingston, som satt i fängelse började spela in musik som låg lite åt soul-hållet på Dynamic Sound Studio, som då var den bästa inspelningsstudion på Jamaica och där alla alster spelades in i stereo. Till sin hjälp hade de skickliga amerikanska musiker: Johnny Nash tillbringade också en tid i studion för att spela in sitt album Hold Me Tight.

När Bobs, Ritas och Peters inspelningar var färdiga, totalt 29 stycken, skickades de till New York där Arthur Jenkins, inspelningsteknikern, lade på lite mer ljud: Allt för att låtarna skulle tilltala en internationell publik.

Billie Rude Boy är en...

Även detta projekt misslyckades. Det fanns helt enkelt inte någon nisch för soulreggaen eller reggaesoulen i USA. Endast två låtar släpptes på en singel: Danny Sims har senare berättat: Men vi kunde inte få radiostationerna i USA att spela hans låtar.

Det lät inte som någonting annat som spelades och de visste inte hur de skulle presentera musiken. Åren fram till tvingades The Wailers att spela in de låtar de blev erbjudna: Gruppmedlemmarna försörjde sig även på att skriva låtar åt andra artister. I slutet av talet och början av talet studerade trion rastafariideologinlärde sig spela instrument och inledde ett samarbetade med producenten Lee "Scratch" Perry. Åren hos Perry var gruppmedlemmarna oerhört produktiva.

Gruppen lämnade hastigt Perry i samband med en tvist om royalties och ersättningar, och fick låna en större summa pengar av skivbolaget Island Records ägare Chris Blackwell för att spela in en LP. Tanken var It s was rude to be late lansera The Wailers som en svart rockgrupp. Resultatet blev det historiska reggaealbumet Catch a Firesom följdes upp av albumet Burnin' samma år.

På detta album medverkar även Earl "Wire" Lindo keyboard, orgel, gitarroch han har stannat i Wailers sedan dess. Gruppen splittrades och Tosh, Livinstone och Marley påbörjade varsin solokarriär.

Nästa musiker som kom att ingå i Marleys kompband var amerikanen Al Andersonoch i honom fick gruppen för första gången en gitarrspecialist. På studioalbumen Exodus KayaSurvivalUprisingoch Confrontation samt på de livespelningar som gjordes i Europa, Afrika och Asien är det Junior Marvin som är bandets frontgitarrist.

För några av de djupt religiösa bandmedlemmarna kom det som en chock att någon av dem "It s was rude to be late" dö, och Tyrone Downie förlorade balansen fullständigt och fick snart svåra drogproblem.

Sedan Marleys död har bandmedlemmarna processat om royalties, rättigheter och ersättningar med både Island Records och Marleys dödsbo och änka Rita Marley.

Bandet har fortsatt att spela, men har inte haft några större framgångar. En domstol har fastslagit att upphovsrätten till namnet "The Wailers" tillhör Marleys dödsbo, och bandet har därför kallat sig "The Wailers Band". Trots tvisterna har bandmedlemmarna utan problem kunnat samarbeta med Marleys söner, late alla med något undantag har följt i faderns fotspår.

Trummisen Carlton Barrett, som bl. Peter Tosh sköts ihjäl av inbrottstjuvar i sitt hem den 11 september samma år. Hämtad från " https: Några av låttitlarna Max Martin skrivit.

Nu 28 år senare har han en reportoar på låtar. ”It's Gonna Be Me” från med 'N Sync. Lyssna påUNDERVATTENSBÅT och mer från Rude BoIS. Hitta liknande musik du kommer att gilla, 6 lyssnare. 6. Älska denna låt · B - o - I - S. Köp. Mer. late "rude" renae marginatris, pa's was, rude & raVfrens, obscure serra- ihr-rrtingulare, apice ro- "-'ws c.

Elytra ovafa f?r- «S. arr-rfi7s late marginafa, -~s.